trångt värre

080808, en märklig radda med siffror blev aneldningen till att hela Stureplan fylldes med folk. Jag, Puma och Sofy bestämde oss för att vara med och fira. Jag letade upp dem bland alla tusen vid Slussen runt elvatiden. Just som jag hoppade av tunnelbanan blixtrade hela himlen av fyverkerier. Knallarna vandrade över vattnet och ekade mellan husen. Tanken var att dra vidare mot Stureplan. Sveriges största dansgolv, stod det beskrivet i tidningarna. Som ni vet vid det här laget var det minst sagt fullt. Sardinburk är alldeles för lindrigt sagt i sammanhanget. Vi trängdes axel mot axel, rygg mot rygg, bröst mot bröst, lår mot lår- allt samtidigt. Med siktet mot andra sidan Stureplan trängde vi oss igenom den oformliga massan. Ljudvolymen var öronbedövande och att bara försöka höra vad de andra sa var stört omöjligt. Så fort vi kunde sega oss framåt bland alla 45 000 besökare drog vi vidare. Godot var ett mycket bättre (och framför allt lugnare) ställe. En drink, som enligt bartendern kulle ha smakat jordgubb, och en massa prat bestämde vi oss för att kvällen var slut. Jag hade gjort flera fåfänga försök under kvällen att få tag i min kompis Erik. Han befann sig någonstans i området, men var hade jag ingen aning om. Vi bestämde oss dock för att ta samma pendeltåg hem. Jag trodde att jag var ute i lagom tid. Då hade jag inte räknat med att gå igenom hela folkhavet på Stureplan igen. Jag försökte vara smart och dra mig längs ytterkanten, det hjälpte föga. Det var så mycket folk och hur jag än serpentinade mig fram gick det inte alls. Ungefär vid Östermalms tunnelbenestation lättade trycket och jag började springa som en liten blå. Full fart till centralen och uppför trapporna till perrongen. Hann lagom för att se lyktorna reflekteras i ögonvitorna. Attans, rackans (lägg till valfritt ord…); sista pendeln den natten. Sightseeingbuss över hela stan hem… Hmm, det är en intressant värld att upptäcka, det med. Allt snack som bubblar ur folk som inte riktigt har full kontakt mellan mun och hjärna. Skrattade till ett flertal gånger över vissa kommentarer.


Kommentarer
Postat av: Mela

Åh, vad GLAD jag är att jag inte följde med! Som infödd stockholmare så har man ju Vattenfestivalen i alltför färskt minne för att alls uppskatta många människor som trängs på samma plats i sin egen stad. Blä! Ledsen däremot att jag missade blåbärsplockningen, men man hinner visst inte göra allt man vill. Tyvärr.

2008-08-11 @ 15:56:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback