.

Jag tror att städaren stöter på mig! Varje gång han kommer lutar han sig lite lojt mot dörrposten, avfyrar ett snett varggrin och frågar hur allt funkar. Mitt standardsvar är alltid att det är stabilt och läget under kontroll. Häromdagen la jag till att träningsvärken var manisk. (Han hade stått i dörren och varit cool hur många gånger som helst. Dessutom hade jag kämpat i smithen dagen innan och hade verkligen ont.)
"Inte alls bra. Vill du ha massage" undrade han. Medan jag trodde att han skämtade stövlade han fram och högg tag i mina axlar. Erhumm... Tack men nej tack.
Igår knackade det på kontorsdörren. Och där stod han och vred händerna i halsduken som om jag kommit på honom att nalla ur kakburken.
"kallt idag" sa han och såg ut som han funderade på något. Nickade och höll med att snön sannerligen inte hör hemma när det är vår. Så la han huvudet på sned, öppnade väskan och prasslade med en påse. Utan vidare krusiduller drog han fram en flaska Pepsi Max.
"Jag vet att du gillar den här, varsågod."
Visste inte riktigt vad jag skulle säga. Log uppskattande och tackade för Guds gåva till mänskligheten.

Några minuter senare pratade jag med bror. Ojojoj! Pepsi Max, det är ju kärlek. Han satt själv med en nyöppnad burk framför sig. Bror skrattade till och frustade så att kolsyran skvätte hela vägen från Götet till Stockholm.