varför dansbandskungen får hjärtan att smälta
I lördags kände jag mig som en god människa. Inte ens jag uppfattar mig sådan för jämnan, men just då lyste glorian fint. För ett bra tag sedan lovade jag att ställa upp som ledsagare om behovet uppstod. Ord som man hasplar ur sig när man inte riktigt orkar fokusera på vad den andre personen säger. Därefter tränade jag på Sats och löftet rann ur porena.
På fredagen ljuder sällskapsresan från mobilen. Lite lagom disträ uppfattar jag att det är dags att infria löftet. "Jo, ja... hehe... vad roligt det ska bli" råljuger jag rakt i luren. För jag vill verkligen inte följa med till Christer Sjögrens kyrkokonsert. Vi spelar likom inte i samma liga, om man uttrycker sig så. Men någonstans i Stockholm väntar två små damer att jag ska hämta upp dem. Ta dem lungt och säkert till Filadelfiakyrkan och lyssna på Dansbandskungen. Jag har inget emot kyrkan, inget emot söta (snälla) tanter men motsätter mig å det vildaste tiotusen röda rosor vill jag ge till dig du gyllenbruna ögon som aldrig förr varit så blå.
För att känna mig bättre till mods, botaniserade jag i systers garderob. Kände att jag behövde hjälp från Diesel och Tommy Hillfiger för att överleva kvällen. Som värdig medborgare, hobbyhelgon samt smålänning åkte jag snällt till Hornsgatan och hittade en piffig tant i hatt och en annan utan.
Väl i kyrkan jagade jag efter de bästa platserna. Även om man inte ser vill man sitta i bra läge, resonerade jag med mina tanter i tankarna. På scenen fanns sådana mängder av levande ljus att de kunde värma upp en halv by på Öland. Barstolar stod chickt på svaj och meter och åter meter av skirt tyll. Helt okej resonerade min kritiska hjärna.
Så dånade musiken i högtalarna och Christer Sjögren entrade scenen. Oh, dear. Han ser ut som ett L är första tanken. Skostorleken måste vara över femtio, minst! Nästan irriterad insåg jag att han lät bra. Fåniga dansbandstakter, naturligtvis. Trots det har mannen stämman. Han har stilen. Han har förmågan att smälta hjärtan.
Men jag log saligt och applåderade när Sonja Aldén gled ner för trappan, vacker som en dag. Hade 
ingen aning om att hon skulle vara med. Vilka skor, sicken klänning. En sådan röst och guddomliga lockar.det var bra...
"Dagens" goda gärning. Riktigt nobelt av dig. Idag som alla andra torsdagar tog jag min gitarr på ryggen och begav mig till PK LKPG för arr repa med bandet. När jag nästan var framme vid kyrkan så reflekterar jag över vad mycket bilar det var överallt. Nästan som i stockholms innerstad fast i Linköping då. Och när jag kom kom in i enren så var det fullt med 50+are. Och genast vart jag påhoppad av en representant från dagen. Ta en prenumeration och få en Cd men Christer Sjögren. Avvsiade vänligt men bestämt att jag inte vill ha någon tidning (tycker den är dålig. Men det sa jag förstår inte) Och absolut inte en cd med sveriges smörigaste sångare. Så 5 meter under smörsångarnas smörsångare gjorde vi vårat bästa att överrösta spektaklet ovanför oss. Pastor sa lite på skämt åt oss att det var lite lustigt att kyrksalen var fullsat när det kostade över 300 kronor att komma in.
Kram