Hembyden kallar

Nu har jag bokat biljetter hem till Virserum. Satt och funderade på när jag var där senast. Efter blädder i agendan och rådgörande med mig själv kom jag fram till förra julen. Det är alltså ett helt år sedan jag var i Småland senast! Med det är det inte sagt att jag inte träffat päronen. I somras var jag på Öland hos dem i nästan fem hela dagar. Därefter blev det en kortis i Halmstad. (Så en helt igenom dålig dotter är jag inte.) Men i mörkaste Småland, (Man åker så långt in i skogen som det går. När man tror att det omöjligtvis kan gå att komma längre, kör man ett par mil till. DÄR ligger Virserum!) har jag inte förgyllt med min närvaro.

Frågan är om man vågar. Jag menar, har ju gått och blivit Stockholmare. Låter även som en mellan varven och har blivit bortskämd med att Ikea ligger en kvart hemifrån. Att man kan traska förbi bion Rigoletto för att upptäcka att en premiär äger rum och att Toby Mcguire står och kramas med Kirsten Dunst. Helt nonchalant kräver jag att det ska ligga ett Sats i min absoluta närhet och att om jag vill ha rutiga knästrumpor så finns på en strumpavdelning i någon hip affär. Opera, teater, musikal, konserter och ett halvt dussin biografer som finns inom räckhåll bara så där. Man bör absolut inte förglömma min helt underbara, fantastiska och fabiulösa Mary Kay unit.

***
I Virserum finns Ordenshuset där filmerna visas en månad efter premiären. Två matbutiker och ungefär tre andra affärer (varav två blomsterhandlar). Vill man köpa något i klädväg får man bege sig till Växjö, Vetlanda eller någon annan bygd. Pizzerian har inte pizzor värda namnet och vill man ha en fika får man sonika traska hem och sätta sig i någons kök.
Men här finns lugnet. Ingen älgar på för att hinna med bussen/tunnelbanan/spårvagnen, här tar man bilen. Inga emo-kids driver runt och tigger om uppmärksamhet. Här finns inte så många barn utan de som vill syns utan att ta till drastiska åtgärder. Här kan man dra runt i manchesterbyxorna anno 2002 och ingen kollar snett. Här kan man titta sitta på stora bryggan vid Kaffeberget och inse att det ser likadant ut som när jag var liten. Här pratar alla så hemtamt att man nästan blir tårögd.

Mycket märkligt. Vadan dessa tankar? Måste bero på att jag fortfarande lider i sviterna efter mastodontf-förkylningen. För inte kan det väl vara så att jag faktiskt längtar hem?


Kommentarer
Postat av: Cicci

Ja du Ruthis, inget blir nog någonsin så bra som ideal-bilden av Virserum! Det är ju bara lite synd att ideal och verkligen inte alltid stämmer!
Kramar

2007-11-16 @ 11:45:11
Postat av: Elin

Åhh, virserum =) du kan ju alltid prova på alla nya butiker... har iaf hört att det finns en köttbutik nu, eller hur var det?
Vill också dit snart :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback