.

Jag är otroligt tacksam över att jag tvättade håret igår. Det skulle vara förenat med gnäll och ett oerhört lidande om jag försökte det idag.  Kan knappt höja armarna till axelhöjd! Rörelsen kan hända verka simpel, ja en av de mest grundläggande. (I alla fall om man inte vill att folk ska byta plats på t-banan när de sätter sig bredvid en.) Men just nu... näää.
Anledningen till detta stavas Johanna. Jag nappade på ett erbjudande som Sats gav för personlig träning. Vips så blev hon min PT. Vi hade det första passet i går morse. Det är minst sagt en konstig känsla att ha en person som är totalt fokuserad på min träning. En som peppar, utmanar och ställer sådana krav som jag inte trodde var möjligt. Utfall brukar vanligtvis inte tillhöra min favorit. Den är helt enkelt trist! Men Johanna la till en massa andra moment så jag inte hann tänka på själva övningen. Följande tímmen proppades av slit, släp, kramp och skenande puls. Underbart! Och jag som trodde att jag hade haft roligt under träningarna innan. Ingenting mot detta! Gnolade lite tyst på en refräng ur musikalen om Noa.  "Åh hej! Åh hå! Kom igen nu å lyft alle man. Åh hej! Åh hå! Vi lyfter allt vad vi kan! Så kom igen å lyft nu, lyyyyft nu, lyyyyyyyyft nu!"

Nackdelen är väl att min rörelseförmåga är aningen begränsad. Fast det så klart. Det går över om ett par dagar.