.

Att sätta klockan en lördag morgon kan inte vara vetigt. Jag gjorde det ändå, bara för att komma upp i tid för långpasset med Sofy. Dressade mig i de nya löpartajtsen och jackan (what a feeling! kände mig som en äkta löpare!) . Slängde ner duschgrejer och ombyte i träningsväskan för att lämpa av den inne på Sats. Coachen hade sagt låg puls till Sofia. Det var inte mycket annat att göra. Visst, det kändes lite väl långsamt och vj var hela tiden på väg att öka farten för mycket. Men eftersom coachen snickrat ihop programmet måste det vara till någon slags nytta. Haha, Sofia nämnde något med att lära kroppen ta från fettreserverna istället för kolhydraterna. (men om man tror att detta är the way för att gå ner i vikt, blir man dragen vid näsan.) Det bästa, tror jag helt privat, är att man lär kroppen att vara ute länge och fortfarande hålla sig stark.

Very well. Vi lubbade på och pratade mest hela tiden. Tretton kilometer senare svängde hon av mot lägenheten. Jag växlade upp farten och fortsatte ett par varv i kvarteret och drog sedan kosan ut från stan. Läste på några kilomterskyltar och hade en hum om hur långt jag hade sprungit, men fick inte exakt sträcka förrän jag kom hem och mätte på nätet: 21 km! Whey!!

____

Dusch, hem, åt en stor frukost, fixade mejk och hår för att kasta mig ut på vidare äventyr. Kollegan J väntade vid Slussen, chokladfestival stod närmast på aktivitetslistan. För att få njuta av Stockholm tog vi färjan över till Djurgården. Lite annorlunda nu när det är höst, men mycket trevligt!

Utanför Nordiska ringlade sig kön säkert 100 meter. Vi såg på varandra och nickade mot pressingången. Det är en positiv sak med yrket man valt; pressen kommer in lite enklare och ganska gratis. (om man inte pratar om konserter eller andra roliga saker) Chokladborden dignade av lyxiga praliner, kakor och strutar. Det var ingen ände på allt! Systematiskt provåt vi oss genom nästan allt. Tillslut var vinnaren korad; en pralinbutik från Lidingö. Slösade chockerande summor på chockerande små bitar. Ja, jag. Det ska väl vara så. Dessutom hade vi nog käkat choklad för mer än vad vi köpte för... Men gott, det var det! Och jag är väldigt tacksam över att jag sprang de där två milen på morgonen!