tramp bortom allt förnuft

Nä, det var ingen toppenkväll igår. Eller det var väl inte riktigt rättvist, jag träffade Bror den äldre för en snabbfika innan hans tåg gick hem till Halmstad igen. Jätteroligt att få umgås med honom någon extratimma, bara så där! (mer sådant åt folket!) Kramade honom hej då och åkte iväg till gymmet.

Tour de France, bergsetapp och jag var peppad till tänderna. Det började så bra och det bubblade i benen. Skruvade på motstånd, tryckte- drog- tryckte- drog… Kadensen höjdes och pulsen likaså. Plötsligt tog det stopp. Tvärstann som man säger på ren småländska. Tappade först känseln i fötterna, smög sig upp som vandringsmyror längs smalbenen och bet sig fast i låren. Aj, som bara den. Hjärtslagen exploderade i bröstkorgen, svetten droppade från pannan, bildade pärlband på armarna. Med femton minuter kvar kom illamåendet. Tio minuter kvar och synfältet började krympa, blixtar slog ner i salen och ljudet blev allt mer diffust.
Nästa minnesbild var att jag drog efter luft som inte ville bli andad. Det känndes som om en fuktig handduk var fastkilad mellan alveolerna. Jag trampade fortfarande men hade varken koll på teknik eller vart någonstans på distansen vi befann oss. Det enda jag visste var att jag ville av cykeln, inte om två minuter utan på en gång. Men det var här jag inte fick ge upp. Fokuserade och höll ut. Sållade agnarna från vetet och bevisade för mig själv att en vilja av stål besegrar en vek kropp.
Och jag lyckades.

Att hemvägen blev försenad vet ni redan. Stackars mamma som ringde och ville småprata. Jag var skakig, uttröttad och ville bara krypa ner i sängen. Hon försökte lätta upp mitt sinne, gjorde ett gott försök men nådde inte riktigt enda fram. Men säg den som skulle ha gjort det.
Jag kom hem till slut på tvekande ben men orkade inte peta i mig något. Mådde fortfarande illa och slumrade oroligt in. Strax innan tre vaknade jag och kunde omöjligt somna om. I stället för att vrida runt i ihopsnodda lakan gjorde jag som alltid när John Blund sviker; bakade bröd. Det fungerade nästan som meditation. Nybakat till frukost var inte helt fel det heller.

Kommentarer
Postat av: Elin

Usch, det låter inte bra... hur mår du idag?

Postat av: Mela

Ibland är det inte rätt med pannben, utan snarare dumdristigt säger jag. När kroppen tydligt talar om att något är fel så ska man lyssna. När den bara är lite trött och gnällig är det en annan sak - då kan man kämpa vidare! Dumsnut.

2008-10-21 @ 16:37:09
Postat av: sofy

AAAGGHHHH. Ruthie babe. Du är dumdumdum. Bröd är brabrabra, men sömn och mat är bättre, fast i omvänd ordning! Du måste ta hand om dig!!!Kram

2008-10-21 @ 21:07:48
URL: http://www.fialuttalej.blogspot.com
Postat av: JoHo

Ojojoj, en jobbig kväll! :S Hoppas att du mår bättre idag!!

2008-10-21 @ 22:48:30
URL: http://www.snartvuxen.blogspot.com
Postat av: ruth

elin: näää



Mela: Men hur vet man skillnaden mellan trött och kinkig och när den inte mår bra? (dumsnut... ja ibland kanske!)



Sofy: Bröd är bra, speciellt det jag bakar! Å tar hand om mig, fast kanske inte jättebra hela tiden.



Joh: Nu är det mängder mycket bättre!

2008-10-23 @ 08:55:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback