.

Hösten i Stockholm är inte alls som hösten i Virserum. Förvisso trillar löven av på bägge platserna och tjoffsas mot asfalten av otåliga fötter. Men ordet ”lövhalka” har en helt annan betydelse här än i Virserum. Där menas det att fötterna kanar i varsin rikting och man faller pladask. I Stockholm innebär det att löven hamnar på spåren. De packas in i hjulen på pendeltåg och tunnelbanor och orsakar makalösa förseningar. Mitt tåg missade avgångstiden med tretton minuter imorse, 22 minuter igår. Jag vågar knappt tänka på exakt hur illa det kommer att bli senare i höst…
Jag är väldigt tacksam över att min kondition är så bra; idiotrusning till Uppsalatåget är inga större svårigheter! Men det stod stilla en halvtimma mellan Märsta och Knivsta, något om elfel någonstans. Jag passade på att göra en intervju och klura på nästa uppdrag. (samt att lyssna på poddcasts, mycket underhållande!) Ok, jag håller med dig, nog med gnäll!
Jag pratade med en tjej på ett resebolag innan. De är specialiserade på resor till Alperna och är sprängfyllda med information om varför man ska dit. Jag ställde frågan ”Hur kommer det sig att man åker till Alperna istället för något närmare alternativ i Skandinavien?” Hon exploderade i ett kaskadskratt som nästan spräckte min trumhinna. Efter en lång stund (jag förmodar att hon torkade tårarna) ursäktade hon sig med att det var den roligaste frågan hon hade fått. Hmm, mja, kanske det. Fick däremot inget svar utan väntar nu på att VDn ska ringa upp. Bör jag ändra frågan så den låter lite mer intelligent?
By the way; är det bara jag som tycker att introt på Duffys "Warwick avenue" är märkligt likt "Jag såg mamma kyssa tomten"?