.

Gårdagen var verkligen kanonbra! Jag kunde sova ett par timmar längre tack vare att jag jobbade från Stockholm. Åt frukost framför datorn och jobbade effektivt att par timmar innan det var dags att åka iväg. Eller åka och åka, jag skulle ha intervjun nästgårds och passade på att jobba på vardagsmotionen. Trodde jag hade stenkoll på både läget och vägen, tills jag singlade slant i ett vägskäl och (naturligtvis) tog fel. Det kan ju inte vara enbart mitt fel, jag menar- det var ju myntet som visade fel riktning.. Efter tio minuter och ganska så blöta fötter senare (välj aldrig Converse med stansade hål i hålfoten samt utsliten sula när det regnar…) insåg jag att vägen ledde fel. Förkastade singla-slant-metoden och plockade i stället fram mitt trumfess: GPSen i mobilen! Så mycket enklare det blev då, följde bara pilen och kom alldeles rätt. Där väntade ordföranden för IK Livsnerven; en idrottsklubb som kombinerar idrott med bistånd. Under de senaste tolv åren har deras arbete resulterat i ungefär tio miljoner kronor till projekt som brunnsborrningar i Sudan och lantbruk i Etiopien. Deras slogan är personlig och global hälsa, great tycker jag!

Efter avslutad intervju mötte jag upp med min vän Malin som var i stan. Det blev kycklingspett och bulgur för min del. Helt ok!  Hon följde med mig hem där jag började skriva rent intervjun. Under  tiden läste hon bland annat de hysteriskt roliga kontaktannonserna som sitter på mitt kylskåp. (Vad sägs om ”En man på exakt 150 cm sökes för resa till Sydamerika” eller ”Du stressade kvinna som var på centralen i september, jag vill få tag i dig!” eller ”Jag spelar dragspel på elitnivå och är högst intresserad av slumpartade nummer i trav. Du bör vara likadan.”)
Egentligen skulle jag ha intervallat med Mela och gänget, men har fått krux med ena vaden och höften de senaste dagarna. Samrådde med Malin och kom underfund med att det var bäst att inte springa. I stället övertalade jag henne att följa med på Tessans Tour de France- cykel. Hon förvånade sig själv med att faktiskt nicka. Jag blev alldeles lycklig av att få ta med henne till en av mina absoluta favoritklasser! Tror att hon smittades av min entusiasm, hon har så länge jag varit med i bilden sagt spinning är det sista hon kommer ge sig på. Ha, då hade hon inte räknat med att jag skulle sätta in stora övertalningskampanjen! Innan hon hann ändra sig kastade jag ner träningskläder till oss båda. På vägen till gymmet skrattade hon och skakade på huvudet. Nervositeten lyste igenom. Jag babblade på hur roligt det skulle bli och hur fantastisk Terese är som instruktör.
Malin var fortfarande skeptisk när vi ställde in cyklarna och trampade igång. Men hon kämpade, tog i och fokuserade med allt hon hade! Jag är så stolt! Första gången på spinning och hon gav verkligen allt! Jag ger all cred till Terese, det här var ett av de bästa passen hon någonsin har haft!  Malin upprepade flera gånger hur roligt det var och att hon ska testa igen. Som sagt, en superdag som avslutades med ett wow-pass. Tänk om alla dagar var så här!