.

Jag kan inte hålla tyst längre. Nu är det nog: Jag hänger med Sofy och Cizzi; Rör inte min kompis!
Jag blir illa berörd över alla elaka kommentarer som strömmar in till Tessan. Samtidigt som jag är mycket väl medveten om att hon kan svara för sig själv, hindrar det inte att jag vill ryta till. Blir vansinnigt arg över tjejer som i ren illvilja i syfte att såra spyr ur sig sin frustration, avundsjuka eller vad det nu kan tänkas vara. Ser hon inte för mager ut på en bild, blir hon beklagad för att vara tjock. Om det är för mycket grönsaker på tallriken är det för lite…
Att förespråka ett liv med träning och bra mat är visst livsfarligt. Tänk om man faktiskt mådde bra av det, fick energi att klara av en hektisk vardag och på köpet kan inspirera andra.
En person som tränar mycket har inte automatiskt ortorexi. En person som tackar nej till godis, bakverk och fet mat under veckorna har inte ätstörningar. Naturligtvis finns det tjejer som visar upp symptomen och är sjuka; Tessan är inte en av dem.
Personligen tror jag att det är ganska enkelt, det här med medvetet sårande kommentarer; de kommer från tjejer som själva vill pallra sig iväg till gymmet. Sådana som vill äta bättre och orka med. Men när de inte gör det, skjuter de ifrån sig ansvaret och skyller i från sig. Allra helst på någon som uppfyller allt det de själva vill vara.

Med detta säger jag inte att konstruktiva åsikter inte är välkomna. De bygger upp och får bloggskrivaren att fundera ett extravarv. (det gäller naturligtvis både mig själv och alla andra i bloggvärlden) Men att skriva något bara för att skada, det säger mer om den som påstår än om den det handlar om. Tveka inte att svara tillbaka när du ser någon som omotiverat är elak. Om flera personer ryter till förstår de förhoppningsvis vad deras ord ställer till med.