.

 Sömngångartrött släpade gick jag med spänstiga steg från jobbet igår. Skulle hitta till typ Norra stationsgatan, alldeles allene. Shera ringde under styrelsemötet och gav en vägbeskrivning på ungefär tre sekunder: "Du ska rakt fram, höger, vänster, fem hoppsa-steg, snurra runt i en Brolin-piruett , baklänges vid bron och upp och ner." Hon kanske inte sa exakt så, men i mina öron lät det ungefär som att jag skulle promenixa till Japan. Och har man ett ickeexisteradne lokalsinne blir det ibland lite meckigt. (som när jag skulle till nya studion och var totalt idiotsäker på att jag vandrade på den rätta vägen. En kvart senare visste jag inte riktigt vart jag var någonstans.) Jag blir alltid nervös timmar innan jag ska till en plats jag inte vet vart den ligger. Med myror i benen och fjärliar i magen klev jag av tåget. Hör och häpna: Det gick bra, för att inte säga utmärkt!!! På första försöket kom jag rätt. Det är stort. Nej, inte stort. Det är nästintill omöjligt. And I did it.
Dessutom kom Shera och kompani i nästan god tid.  Slumrade till en stund eller två. Passerade Drive in på en gigantisk hamburgerkedja. Körde några mil till. Åkte otroligt långsam gul färja och hamnade på Ljusterö. Det var äntligen dags för kräftskiva.