.

Skrev en krönika för ett par timmar sedan hur mysigt det är med vinter. Att det under mössan, halsduken, jackan och långkallingarna är ganska skönt. Att man med ett nästan lyckligt uttryck betraktar snöflingor lika stora som lovikavantar singla ner, att bagerierna sprider en ljuvlig doft och att skymningen faller. "Plötsligt känns det som om jag befinner mig i en berättelse av Elsa Beskow eller någon annan sagotant." 

Jag tar tillbaka varenda fånigt ord. Det är bara jobbigt med vinterkläder. Det blir aldrig någonsin lagom, antingen för varmt eller för kallt. Bulldoften från bagerierna driver mig till vansinne. Jag försöker hålla andan men det fungerar inte alls eftersom Seven Eleven osar likadant ett halv kvarter bort. Av samma sort pyser Pressbyrån kröken efter. I vanliga fall är jag inte alls mycket för bakverk, men på pin tji kräver min kropp sådant. Bara för att jag inte får. Skymningen faller... tsss... som om det skulle vara något att fira. Det är mysigt om man sitter hemma med det senaste numret av Elle framför sig. Eller om man är på väg in till gymmet. Men inte när deadlinen hänger ovanför som en gilojotin och inspirationen tryter.
Tackålov för teet.