.

Jag vet att jag mässat som en domedagsprofet de senaste veckorna. Huttrat i minusgraderna och med ett sorgset uttryck beskådat mina blåaktiga fingrar. Suckat djupt att vi har minst ett halvår framför oss med permafrost, genomfrusna fötter och ett överhängande mörker som inte kommer lättas upp förrän i mars. Visserligen sant, men med en sådan inställning till vintern stupar man redan innan första tomten hamnat på butikshyllorna. Ungefär som att Peter Pan inte kan flyga om han inte tänker "happy thoughts", kommer jag inte klara av årstiden om jag inte gör detsamma. Redan när alarmet med Buffy the vampire slayer sätter igång i gryningen gäller det att tänka rätt. Aldrig "Åh, nej. Redan morgon... skulle kunna offra min brors högra lillfinger för att få vända mig om och gona in mig i täcket igen" utan "Redan morgon, härligt! På med joggingkläderna och ut i ett fantastiskt väder". Det spelar ingen roll om den är minus sjutton, glashalka, ösregn, modd eller precis lagom. Har jag intalat mig att det är fint väder ute, så är det fint oavsett hur verkligheten ser ut. Under hela turen visualiserar jag nästa kurva, nästa backe och hur skönt det kommer bli att stå i en varm dusch, äta en god frukost och nöjet i att lägga en snygg make up. Samma sak när jag deppar i hop när mörkret faller. Det betyder inte att ingen älskar mig, att jag inte har några vänner och att jag är den mest misslyckade i ett par skor. Det är helt enkelt bara känslor som inte har någon förankring i det riktiga livet. Och sådana känslor ska man inte bry sig om.

Och idag, mes amies, idag skiner solen och snön ser otroligt fin ut på hustaken. Bara en sådan sak är värd att bli glad över!