.

Det är inte speciellt ofta jag blir arg. Ännu mer sällan att jag blir vansinnig. Jag har msn´at lite grann med en tjej som påstår sig ha anorexia. Jag har gett råd, hjälpt till så gott jag kunnat och förklarat att det inte finns några mirakellösningar. Men något har inte stämt i det hon sagt. Som att hennes mamma drar med henne ut på milslånga joggingturer, att hon inte har koll på vilken näringsdryck hon tar (nästan alla anorektiker får näringsdrycker som kompensation för den uteblivna maten.) När jag frågade vilken sort hon satt och sörplade på, blev svaret Nutrilett. Den som folk tar för att gå ner i vikt. Den sort anorektiker tar är Nutridrink. Därefter att hon är 1.80 lång (ok, tjejer kan vara långa. inget konstigt med det.) och väger 25 kilo. Här börjar alla varningsklockor som finns ringa. Med en sådan vikt skull hon varit död för längesedan. Om inte, vara tvångsinlagd med både sond och dropp. Näää då, svarade hon och tillade mamma också tycker att hon är tjock.

Jag skakar på huvudet och bestämmer mig för att pressa henne lite. Skriver att det är vansinne att hennes mamma tar med sin svårt sjuka dotter på löprundor och samtidigt säger att hon är tjock. (vilket är totalt omöjligt med ett BMI på sju) Undrar vem det är som ljuger mest, hon eller hennes mamma. Tjejen (som kallar sig allt från Amanda, Sara, Jenny till Josefine och Pippi...) vänder och säger att jag låtsas vara sjuk. Det märks på min attityd mot henne som är så sjuk, så sjuk. Men Herre Gud, svarar jag, märks på min attityd. "Kolla med dig själv först. Inte nåt av det du säger stämmer, du ljuger dig blå. Undrar just vem det är som vill vara sjuk". Hon är tyst ett tag. Sedan kryper det fram att hon vill ha anorexia för att det är så fint att vara smal.


Vad är det för bild som tjejer har i dag? Att anorexia är en slags glamoursjukdom. Att man blir som Posh Beckham och Nicole Richie bara för man är utmärglad. Att det blir som ett magiskt skimmer och att man äntligen hittar sin egen nish i livet? De har ingen aning om alla ångestattacker då man tror på allvar at man ska dö, veckolånga sjukhusvistelser och kampen att komma tillbaka till en vardag som funkar. De kan inte föreställa sig rädslan att bli sjuk igen, att hela tiden vara på sin vakt så man inte faller. Det är en livslång pina, ett helvete på jorden. Hur kan man då vilja bli sjuk.
Vill du ha leukemi? Nej, trodde inte det. Det är också en sjukdom som man blir avmagrad av. Man kan även dö i den. Precis som i anorexia.