.

Jag förstår inte! Det spelar ingen roll hur i farten och håll-igång och nu -kör-vi- humör jag är på. Jag somnar nästan alltid under predikan. Inte för att jag på något sätt tycker det är trist eller ointressant. Som i går: Claar predikade om Kung David och att det aldrig är kört utan att det finns alltid en utväg (tror jag det var, eftersom jag nickade till mitt under kan man inte vara riktigt säker) Några minuter in i texten känner jag hur ögonlocken blir tyyyngre och tyyyyyngre... Huvudet rycker till och jag vaknar med ett huj. Ytterligare sekunder går, nacken ger vika och jag nästan hoppar till i bänken. Funderar att dra till med ett "amen" eller "halleluja" på äkta pingstmanér för att inte avslöja mig. Det är så pinsamt!!!

Annars förflöt söndagen på allra trevligaste sättet man kan tillbringa en söndag eftermiddag. Bea fyllde ett år kvar till trettio. Hon har alltid en sådan gigantisk fantasi när det kommer till tårtor och kakor! Den här gången ställde hon fram en sagolik skapelse gjord av choklad, hallon, kesella och något mer jag inte kan komma på just nu. Snickerskakor (kanske lite kladdiga. Men man kan inte begära något som helst när det är över 95 procents luftfuktighet och tryckande värme)

Just som man höll på den sista kaffeslatten i koppen (jajamensan, jag är en kaffetant av den äkta sorten!) föreslog Beas syster ett klassiskt brädspel. Yatzy... näää... Men varför inte När och Fjärran? Jag och Anna-Karin var menade att vinna... Om vi inte gamblat bort hur mycket som helst. Eller fått de där idiotiska frågorna om Ocenanien. Vem har den minsta aning om vilken maurisk operasångerska som blev adlad av det brittiska kungahuset? (svara på den som kan!)