.

I söndags hade jag packat träningsväskan för att vara med på cykel puls. Alla deltagare använder sig av pulsbälte och man kör på pulsnivå istället för ansträngningsnivå. (väldigt roligt). Sats har ett system att man måste hämta ut sin biljett senast tio minuter innan klassen börjar. Gör man inte det, lämnas den till förste man i kön. Det var bara för mig att vända helt om och åka hem igen…
Kan inte påstå att jag inte var sur. (hade ju bokat!) Men tog ut irritationen i joggingspåret istället. I normala fall har jag två sträckor att springa, men nu kände jag mig äventyrlig och sprang helt motsatt håll. (och det är inte illa eftersom jag knappt hittar min egen ficka) Efter en kvart såg jag ett stort stängsel. Nyfikenheten tog över totalt; hade inget annat val än att kolla vad som fanns bakom. Och där, där fanns det jag letat efter en halv evighet- en löparbana! Grindarna var öppna och jag slank in. Drog med ena foten över en frostbiten fläck. Började jogga runt, runt, runt och kände att den här kommer att bli flitigt använd. Tänkte att det var dumt att inte intervalla när jag ändå var där; 200 x 10. Härligt, jobbigt accompangerat till astmarossel. Avslutade med några varv runt banan och kvarten hem igen.
Och där kom kvällens överraskning numero dos. En perfekt backe! Jag tvärstannade, gnuggade ögonen och kunde för mitt liv begripa hur jag har kunnat missa den. Jag har spanat efter en backe för intervaller i snart ett år. Där, bara några meter från den väg som jag går på varje dag fanns den. Fem lyktstolpar lång, stadigt uppför. Tror att jag kommer trycka upp formen ett par steg här!