.

Dalarna ligger typ sextiofem mil rakt norrut. Det tar nästan ett arton timmar att bege sig dit på däck. För att överleva måste man ladda med kudde, superbekväma kläder (som oftast är fulare än Björnes kostym) gigantiskt vätskeförråd samt tidningar av diverse slag och innehåll. (läs; Elle, Cosmopolitan, Fitness magazine) Det här stämmer alldeles utmärkt om man bor Smålands mörka skogar... Det har jag inte gjort på ett bra tag. Men avståndstabellen sitter fortfarande fastlimmad i hjärnbalken. Har jättesvårt att inse att jag inte kommer till Kalmar på en timma. Inte heller att Falun som ligger högre än vad som borde vara tillåtet, är såpass nära. Blev hur som helst förvånad när Linda sa att det tar drygt två timmar till Falun. Den där röda, alldeles förstora hoodtröjan kastades i soffan. Byxorna som har blivit alldeles förstora (märkligt det där. Hur kan jeansen bli större utav att bara ligga i garderoben?) och hänger hopplöst i baken byttes ut till ett par mer välsittande. Som de där som införskaffades förra veckan. Nationaldagen till ära.

Väl i bilen försöker jag hålla mig vaken. Har en enormt störande ovana; jag somnar alltid när jag åker bil en längre stund. Det spelar ingen roll om jag biter mig i kinden. Sätter mig så att benet somnar eller leka trummis. Huvudet faller åt sidan och jag snusar som den värsta treåringen. Självklart händer detta även denna gången. "ruuuuuuth.... du sover väl inte...." hör jag en pillemarisk röst längre bort än syndostasien."öhh.. nä... bara mediterar en kort stund". Oh yeah...