.

Det här var en mycket bättre kväll! Lite lagom seg i systemet gick jag ombord på på tåget från Uppsala till Stockholm. Pratade med söta Elin, förberedde kommande jobb och laddade mig själv med en banan och peppande kommentarer. Träningen i afton skulle bestå av PT- cirkel. Jag vet med mig från tidigare veckor att den här timman inte är att leka med. PT-Peter är hårdare än armeringsjärn och kör med riktiga mjölksyre-övningar. Medan andra PT´sar på andra cirklar fjösar runt med flugvikter i 40 sekunder- vila 20, lassar PT-Peter på rejält under 60 sekunder- vila 20. Det är nog därför jag gillar just det här passet så mycket. Man kämpar, sliter och jobbar så man nästan spricker. Det är tungt och ska kännas sjukt jobbigt de sista sekunderna. Tolv stationer x 2 med bland annat armhävningar på viktstång, utfall med vikt, bicepscurl, idiotrusningar, plankan and so on känner jag mig mer lik en trasdocka än stor och stark. Blåsbälgflämtade och föser undan bort den fastklistrade luggen. Framålutad med händerna på knäna och slåss om syret med alla de andra. I mitten av andra varvet, just som salen tog sig en svängom, lutade sig PT-Peter fram och sa:"Ingen kan i alla fall anklaga dig för att inte göra ditt absolut bästa: Jag ser att du ger allt du har hela tiden, bra!" =)

Nu när jag fått i mig keso och blåbär känns syran som bortblåst. Händerna har slutat att skaka och jag är ganska lycklig. Ett par timmars sömn på det här, kan det knappast bli bättre. Imorgon väntar journalistkurs på riksdagen, intressant!
sleep tight, darlins!