.

Woho, yeah, wow!!!!! Precis så känns det nu! Jag gick på första passet i kväll sedan jag gjorde illa benet. Valde mellan Sats CorePuls och BodyCombat. Inbillade mig att belastningen på benet skulle vara minst vid den sistnämnda. Sagt och gjort. Begav mig till Sats och gjorde mig iordning. Utanför salen petade jag lite på smalbenet för att se om det skulle fungera. Borde gå utan större problem. Började mjukt för att intensifiera träningen. Svingade krokar, upper cuts, raka slag. Hoppen blev högre, sparkarna hårdare och rörelserna yvigare. Åh, det var så roligt! Tog slut alldeles för fort, kunde ha fortsatt hur länge som helst!

Tog i för kung och fosterland. Kanske därför jag blev helt slut. Det, eller att min kondition totalt rasat ner i botten. Har inte kört någon vidare träning av det slaget på ett tag nu. Är ganska rädd för att flåset ska ha blivit rejält sämre. Inser att det är ganska idiotiskt att ge mig ut i löpspåret innan jag är helt, helt bra. Svullnaden måste ha lagt sig innan det blir tal om någon längre sträcka. Kan knappt vänta! Saknar känslan av det som just är jogging något grymt. Sedan har jag börjat ana en degighet på magen som jag absolut inte vill ha där. På plussidan står docka att den minskade dosen av konditionsträningen har gjort mig mycket starkare. (synligare muskler!). Och det är jag super- fantastiskt- underbart glad över! Men vill heller inte öka i underhudsfett, vilket jag är på god väg att göra. Är det kanske dags att dra i gång med morgonpromenader igen?
Hur skulle ni ha gjort?