.

Precis när jag loggade ur jobbdatorn igår, trillade syster in på mitt kontor. Vi hade nämligen bestämt oss för att gymma ihop. Yeah. Förstår precis vad du tänker "Varför ska syster följa med till Sats när hon i vanliga fall kör Friskis? Duger inte ranta-runt-i-ring-pass för att hålla toppformen?" Hmmm... näää... inte om man är ute efter tonade muskler och snygga axlar. Jag kör, som du redan vet vi det här laget, med PT-Jo på tisdagar. Syster frågade lite snällt om hon kunde följa med. Eftersom hon är den bästa tvillingen jag har, kunde jag inte neka.

Vi kom inrusande nästan i tid. Satte personliga rekord i ombyte och spänstade ut till löpbanden. Fick tag i de med inbygd tv, finns det något bättre än att kolla på Greys Anatomy samtidigt som man lägger kilometer efter kilometer efter sig? Jo förhörde sig om systers motionsvanor och planerade upp ett program. Vi började med favoriten utfall. Just som vi stod bredvid varandra och tog första steget, utbrister Jo: "Har inte syster längre ben?" Jag gnällde till och syster bekräftade skadeglatt att hon har 2,5 cm längre ben än jag. Suck. Det är inte bra för min självkänsla, inte alls! Det borde inte spela någon roll att hon är aningen längre än moi. Men det gör det! Helt omedvetet började vi tävla om vem som kunde ta längst steg och komma fram först. Jo bara skrattade. Jag menade att det skulle bli oändligt mycket syskonkärlek under kvällen. Därefter gav jag syster en mycket kärleksfull knuff.

Blev en jätteskoj kväll! Jag slog bland annat personbästa i armhävningar och fick visa syster hur skoj det är att styrketräna. När vi kom tillbaka i omklädningsrummet frågade hon om jag inte ville sova över hos henne. Åhhh, tvillingkväll med kvällsmat och prat och ännu mer tjat innan man somnar. Självklart!