.

Märkligt. För bara ett par timmar sedan var det högsommar och gassande sol. Nu hopar sig molnen och blir allt mer blyfärgade. Luften känns tung och jag väntar bara på att ovädret ska braka loss. Då känns det ganska skönt att få vara inomhus!
Snart ska jag in i duschen och göra mig strålande. Köpte en ny rakhyvel igår som ska invigas. Kan avslöja för er att det är på tiden... (uäääää) Min fina (dyra) hyvel med specialblad kom bort sig i Uganda. Efter en lång dag skulle jag fräscha upp mig till middagen. Jag sträckte ut handen till stället där den senast blivit iaktagen, men fick bara tag i luft. Hyveln var borta! Letade precis överallt; till och med i skrivbordslådan om jag varit tankspridd nog att lägga den där! Slutledningsförmågan nådde till att städerska varit i rummet tidigare under dagen. Eftersom jag inte hittade min dyrgrip någonstans var det enda troligaste att hon tagit den! Morgonen efter nämde jag i receptionen att den var borta. Tjejens svar var att alla värdesaker skulle förvaras i safetyboxen som var placerad på hotellägarens kontor. De tänkte förövrigt inte ersätta mig för den försvuna prylen. Mitt svar kom snabbare än jag hann tänka. Sa att jag led av en blodsjukdom och om städerskan använde det hon stoppat på sig, var risken överhängande att även hon blev sjuk. En stor lögn, naturligtvis (annars skulle jag aldrig fått lämna blod) men just då kändes det bara bra att få säga nåt. Jag hittade en blek ersättare till min dunderhyvel men glömde den naturligtvis hos storebror i Halmstad. Oh man... Nu vet jag varför rakhyvlar och blad säljs vid kassorna. De är ju stöldbegärliga!

Tidigare idag stack Arvid in huvudet genom min dörr. Han lutade sig lika nonchalant mot dörrposten som han alltid gör. "Har du lust att hänga med till stranden?" undrade han. Så klart! Vi tog beslutet att låna varsin cykel då ingen av oss äger någon. Det står tre stycken i trädgården, jag tog den vars ägare är benmnd som okänd. Det visade sig sedermera inte vara det klokaste valet. Jag förstår varför den blev lämnad kvar; växlarna hoppar, ett kullager är inte helt hundra, kedjan är lös och styret inte riktigt så fastskruvat som det borde. Frågan är dock, hindrar det en tjej som mig? Nähä, det är bara att klamra sig fast, undvika att stå i uppförsbackarna och cykla på de växlar som fungerar bäst. Arvid hade också problem med sin hoj. Den hade oerhört dåliga bromsar. Han fick köra med foten-i-marken-metoden för att kunna stanna. Lite kinkigt på eljusspåret med rullgrus och sylvassa kurvur! Det tjoades ett flertal "wohoooo och wahhhhhaaaa och weheheheeeeeej".
Efter ungefär en halvtimma kom vi fram till Kaananbadet. En badplats med både sand och gräs och klippor. Sand i håret är ingen hit och vi bredde ut oss på gräset. Underligt det här med stränder. Det är ungefär likadant överallt. Gräset luktar detsamma. Barnens vrål ekar över vattnet och sorlet från alla soldyrkare minner om andra ställen. Är det kanske därför som man alltid känner sig hemma när man ligger på en handduk och sträcker ut sig i solen?
Som alltid när man har det gott, går tiden fort. Dessutom gjorde sig hungern påmind och vi började färden hem igen. Jag tyckte nästan det kändes som om jag cyklade hemma i Semesterbyn. Gruset sprätte om benen, backarna lutade på samma sätt och skogens ljud nästan identiska. Arvid tyckte jag hade bra tryck i benen och pressade backarna utan att knappt ens flåsa. "Hahaa, det måste bero på spinningen" svarade jag sanningsenligt och skickade en tacksam tanke åt alla gånger jag plågats halvt ihjäl i en överhettad spinningsal. Det ger alltså resultat, bra där!

Nästan granne med vår gula villa ligger en thaikiosk. Förrutom de klassiska chokladkakorna, klubborna, korv och mos och läsk- finns här även thaimat. Riktigt god sådan! Är man tokhungrig och känner doften av paneng curry, då krävs vilda hästar för att säga nej. När tjejen bakom luckan bjöd oss på varsin dricka kändes det som en god bonus! Att äta i trädgården sittandes i hammocken var en riktgit god idé. Då värmde solen fortfarande. Men under de få minuterna jag var inne och satte på kaffe, blåste molnen samman till hotfulla figurer. Vinden tog tag i de tomma läskburkarna och det fladdrade i markiserna. Rackans, kan det här varit en av de sista fina dagarna? Jag vill ha strålande väder i helgen med.
 Någon som vill hitta på något, by the way? Jag såg att min kalender är nästan tom. Vad sägs om Gröna Lund, bio, jogg/promenad/valfritt i en trevlig park, shoppingrunda... Det är bara att välja!


Arvid och jag efter en lång cykeltur och många timmar i solen. Inte kostigt att man ser sliten ut! Lägg märke till min lugg á la Beverly Hills! Snedluggar borde nästan bli moderna igen. I allafall med tanke på att jag kan svänga till en sådan utan att ens anstränga mig.


Kaffe är kanongott. Speciellt när det dricks ur en mugg jag fått från blodcentralen.


En bild från vår trädgård. Den är mycket uppskattad så här i sommartider. Speciellt när det är så torrt att gräset inte växer en endaste tum! Hängstolen i högra hörnet är flitigt använd av ovanstående.


Kolla, det blir mörkare och mörkare. Vinden sliter i löven och soluret vägrar avslöja tiden. Det är oväder på gång!


Det är inte bara Jane som bor vid en byggarbetsplats! Här bättras grunden på och ytterväggarna förstärks med cement.