Är man fortfarande med?

Vad hände med alla klubbarna man var med i som barn? Så vitt jag minns har jag aldrig gått ur någon av dem. Tänk om jag fortfarande står med i registren! De måste undra varför någon som fyllt 20 fem gånger är med i Hoppe Mumsklubben, den där med en leende känguru som maskot. Minns när man med ett lyckligt smil räckte fram kortet som skulle stämplas varje gång man åt på restaurangen.
Jag minns även bokklubben med amerikanska böcker som ingen annan i klassen läste. Det gjorde att man kände sig speciell och utvald. Så märkvärdigt att det nästan verkade som ett kodspråk med andra frikyrkobarn som också var med i Krokodilen. Eller VIPS där man bland mycket fick pannband och block och en bok och en penna. Min var röd och för varje klick uppenbarades magiska ord.

Sara. Matilda och Diana var med i Öskögle 4h. Det var jag och syster med. Man kunde syssla med kaninhoppning eller marsvinsklappning. Det tyckte jag verkade fånigt och ville vara hos hästarna istället. Kan fortfarande mana fram bilden av mig själv i beiga lindrigt rena ridbyxor, halvblanka stövlar, stickad kofta och lingult hår i två dansande tofsar.

Ska leta fram medlemskorten när jag kommer hem till jul. Kanske, kanske existerar någon av dem fortfarande. Då ska jag försöka få ut femton års innestående födelsedagsglass från Hoppe Mumsklubb i Vetlanda. För vi ska väl dit och leka mellandagsrea som alla andra år?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback