.

Mössan sitter som gjuten på skulten. Mest för att det är kyligt och jag inte har lust att frysa, men även för att jag känner mig lite cool. Ibland är det tur att jag gör tidning och inte tv. Man har liksom tillstånd att vara lite mer slack då, i alla fall om man layoutar och knappt träffar en själ.
Tur att gymfrisyren inte behöver vara så avancerad (läste dock i fitness magazine om gymfrillor som inte såg så värst svåra att åstakomma). Tre hårnålar och en styck snodd så är man dressed for sucess. På tal om hår, jag behöver verkligen göra något åt den delen nu. Klippte mig i juni och det slutade i katastrof och tårar.Tror faktiskt inte jag har berättat om skräckupplevelsen. Vilken tur att jag så in i minsta detalj minns det!

"Det var en sådan där vacker försommardag som man bara kan läsa om i Madicken. Om det hade varit några björkar i närheten, hade brisen susat i löven. Ruth betraktade de slitna hårtestarna. Håret som varit så fantastiskt nougatfärgat i höstas hade blekts till en mer O´boy liknande kulör. Syster, P och även kritiska L tipsade om PUB-huset på Drottninggatan. Ruth bokade tid och kom dit i tid. Hon bläddrade i förra årets Veckorevyn och löste ett korsord med bläck. Efter ytterligare dödtid ropades hon upp. Lite konstigt lät det, men inget som Ruth fäste speciellt mycket uppmärksamhet på. Det vill säga, enda tills frisören visade sig- som härmed nämns som 36an. Ja, hon hade BMI på 36, minst. Och allt det hade hon klämt i tre storlekar för små stuprörsjeans, håligt linne och ett bälte där spännet i själva verket var hjulet från en John Deere traktor.

"Hor vill do ha dät?" frågade 36an.
"slitna toppar bort och en frisyr som andas stil och elegans. Och lättskött." svarade Ruth.
Samtidigt som 36an hämtade saxar och nödvändigt, rös Ruth i sin hudvårdssjäl. Saxhållerskans ansikte var flammigt av flera nyanser för mörk foundation. Mimmi Pigg -ögonfransar och eyeliner lagd lite hur som haver. Där borde Ruth ha insett sitt misstag, rest sig och sagt att hon inte alls ville bli av med några testar. Men den småländska ödmjukheten tog över och hon satt snällt kvar i stolen. 36an klippte här och där, kammade igenom nackpartiet och högg in, lät saxen dansa tango och andra bestämda klipp överallt.'

"No är dät klar" proklamerade 36an.
Ruth satt och tittade. Och tittade lite till. Vände på huvudet och vände tillbaka.
"Do inte nojd"
"Nja... det ser ganska taggigt ut."
"Dät ska va sånt"
"jaha. Kan du jämna till det lite?"
36an höjde saxen och snäppte lite till.
"No då?"
"mmhmmm...."

Två dagar senare gjorde jag mina naglar hos Natacha. Hon hajade till och utbrast:
"Vem har misshandlat ditt hår sådär? Nåja, det växer ut så småningom..."