.

Dessutom velar jag å det grymmaste. Ska jag åka in till stan och leta träningsväskan som har precis allt. Eller ska jag vara hemma och ta tag i tvättkorgen och resten av mitt katastrofala rum. Det ligger till så här att jag vänder upp och ner på väskan så fort jag kommer hem. Dunsade in i hallen efter en fem dagars lång frånvaro i söndags. Där ligger kläderna kvar, mitt på golvet. Om jag hoppar över högen märker jag knappt att den finns där. (Märkligt det här, att något som att  skutta över klädhögar snabbt blir en vana.)

*****************************************************************************************************************************

Ett är klart i alla fall. Träning i kväll på sats. Det känns verkligen som det behövs efter helgens matorgier! Varför äter man så våldsamt mycket när det är konferenser? Är det verkligen nödvändigt med frukost, fika, lunch, fika, middag och kvällsmat. Serious? Typ här kommer Barbapappa och rullar fram... Hua...  Börjar jag bli en träningsnarkoman? Jag tränar visst galet mycket, har jag fått kommentarer om. Men det är ooootroligt skoj juh! Och om man äter som en häst, eller snarare en ponny, då borde det väl inte vara någon fara?

Som om helgen inte var illa.. Allra käraste syster har varit på hemmafronten. Väskan hem var fullproppad av allsköns grejer. Som bullar och  bröd, Samt Toblerone och Polly. Än har jag knappt slängt ett getöga på chokladen. Trots att påsen ser ut att ha slitits upp med våld och bara väntar. Men jag är likt den ståndaktige soldaten. Han som inte svek sina löften och gjorde det som var rätt. Och det rätta just nu är att slänga i godiset i den blommiga kakurken i plåt. Fungerar det lika bra som byrålådan?




***************************************************************************************************************************

Nä, mina kära vänner och övriga. I kylskåpet väntar en och en halv liter Pepsi max. Och det, det är inte det sämsta.