.

Vad gör jag egentligen här? Kollade på Fantastic four med grabbarna på den där löjligt stora plattskärmen i det alldeles för lilla rummet. Man trycker sig mot väggen för att kunna se hela bilden utan att skela allt för mycket. Har hört att sådant kan sätta sig kvar. Om man skelar med vilje för länge alltså. Ungefär som om man gör en ful min och vinden vänder, tuppen gal och klockan slår- allt samtidigt. Jopps, då blir man så for ever and ever. Värt att komma ihåg så man inte blir förvånad om man ser ut som hej-kom-å-hjälp-mig resten av livet. (visdomsord från ruth delas härmed ut. )

I alla fall. Skulle boka in mig på ett cykelpass på Sats. På alla andra Sats i stan är det bara att dyka upp och meddela att man vill ha ett cykelkort. Men i Sumpan är det nätbokningar som gäller. Om inte... synd för dig. När jag ändå är inne på ämnet: Kan man bli mer vänlig bemött någon annanstans? Varje gång man snubblar in (spelar ingen roll om det är halv fem på morgonen eller tre minuter innan stängning.) utbrister de typ Heeeeej-välkommen-hit-mår-du-bra-hoppas-du-får-ett-helt-fantastiskt-underbart-träningspass!!!! Känner mig som den förlorade systern som flyttade till Nya Zealand för fem år sedan men äntligen hittat hem till old sweden igen. Nice, ey?  

Nä, nu är uppdraget slutfört: Passet bokat. Nu ner till filmen. Och den här gången ska jag hålla mig vaken!