.

En sådan förtrollande kväll. Kan man kalla tvillingkvällar för det? Det började hur som haver med träff vid spottkoppen. Men ingen allra käraste syster dök upp. Inte förrän "att va söta men lika som bär vad är det att haaaa...." började ringa i väskan. (Känner du igen det? Klart du gör! Är ju Trasdockornas sång! Bröderna sjäng den för allra käraste syster och mig. Pekade och skrattade och sjöng att lika som bär inte var nåt att ha.... Och vi grät och tyckte att alla skulle se likadana ut. Precis som vi gjorde.) Hon sa att hon stod vid Åhléns och väntade. Lite smått förgrymmad lommade jag dit.

Nu gällde det att ta på sig sjumilastövlarna.  Självaste Marian Keyes signerade böcker på tunnelbaneplan! Asså, förstår du exakt hur stort det är för en smålänning (i hjärtat)!!! Någon som sålt fler än 1000 000 böcker i Sverige! Vi hamnade bra till i kön. Förväntansfulla och spekulerade i vad hon skulle skriva i just vår bok. Men när vi väl kommer fram (snabbare än anat) fick vi plötsligt tunghäfta! Vad säger man egentligen som inte låter allt för mycket som svengelska? Skulle ju frågat om hon verkligen tycker att supermagra killar är så snygga... I alla böcker beskriver hon de hottaste hunkarna som så smala att byxorna hänger i häcken på dem. Att man nästan kan skära sig på höftkammen och revbenen skymtar bakom en blek torso. Läs bland annat  Vattenmelonen, En oväntad semester och När Lucy Sullivan skulle gifta sig så får du se! Om jag får säga min mening, håller jag inte alls med... Nääää. Muckler i lagom mängd är jättefint. Fast.. citerar allra käraste syster här: "Man blir inte kär i kroppen, utan i personen. Och det ska du veta syster yster... det är helt olika." Amen på det, säger vi!

Nä,  nu gled jag visst från ämnet. Signering i kön var det, plats vid bordet. Och inte nåt kom man på att säga. Inte heller att hon skulle skriva "To the best twins ever; Ewa and Ruth" Nästan så man blir lite bitter.. Här har man världens chans och tar den inte. Petar inte ens tjuren vid hornen... Suck. Help me someone.