.

Förra veckan sa allra käraste syster "Du har väl koll på teaterbiljetterna. Det är ju snart dags." Jag imiterade en fågelholk på ett alldeles mästerligt sätt. "Kom igen, du vet väl vart de finns någonstans."  Mina ögon blir större och näsborrarna börjar fladdra lite smått... Ett " Heheheee...." utstöts och handflatorna är inte längre lika snustorra som för en sekund sedan.
Tre kvällar i rad ägnades åt att vända upp och ner på samtliga pinaler. Alla böcker bläddrades igenom och mystiska osynliga utrymmen granskades. Inget som helst resultat. Panik. Vänder tillbaka allt igen. Paniken eskalerar. Vart är de förgrymmade biljetterna?
Allra käraste syster muttrade. Hon yttrade med rynkad panna och att hon försöker göra oss två till kultiverade varelser. Tillsynes förgäves eftersom jag slarvar bort det mest grundläggande; biljetterna.

Dagen innan föreställningen drog jag ett djupt andetag. Härmade Rachel i Vänner med att blunda, forma armarna som en balettdansös, för dem sakta neråt magtrakten och viskar "zeeeeeen". Ringde teatern och med min allra sårbaranste röst förklaradee jag att jag har letat som en galning. Att jag allvarligt funderade ett tag att bryta upp golvbrädorna i jakten efter papperslapparna. "Oj" sa hon i kassan och var tyst en liten stund. Hon sa att de normalt inte ger ut samma biljetter två gånger. Men eftersom jag var så ledsen över att ha förlorat dem, gjorde hon ett undantag.
"Gissa vem du älskar allra mest?" messade jag till allra käraste syster.