.

Bara för man kuskat runt i ett snigelälskande land som Frankrike, kan man inte ligga på latsidan. Gotland nästa!  Det blev en blåsig övergång med höga vågor och svajiga knän. Jag drog nitlotten i hytten och hamnade i nederslafen. Man måste nästan ha en akrobatisk karriär i ryggsäcken för att ta sig in. Och då ligger man i hamn. Lägg till tjugofem graders lutning åt vardera håll en sisådär femtonde sekund. Men enorm tur och mikroskopisk skicklighet hamnade jag tillslut i vågrätt läge. Morgonen efter möttes vi av ett strålande Visby!


Varje morgon tog vi power walks! hängde på stan, var en kort stund på stranden (innan det började regna) Å freakade ut vid Lummelunda grottorna!


En dag fick vi nog av gränder och Visbyliv. Istället drog vi till en vansinnigt dyrt och mindre bra Go- cartställe. Men skoj hade vi, de där tio minuterna vi fick på banan. Galningar som gillaratt hänga 22 meter upp i masten, gjorde det. Inte jag dock. Vet att jag kaxar mig ibland, men just det här med svajiga höjder får mina käskålar att skaka aningens. Ewa och jag fick dendelikata uppgiften att förse besättningen med mat. Jeeesus, vad folk käkar på sjön! Men vi var tydliga på den punkten; vi lagar nada från scratch. Nope, värma och servera var vår melodi. (Nu är det avslöjat... Det var inte vi som gjorde maten!!!) För att sammanfatta det hela: Me like Gotland. A lot.