.

Öland nästa! Det här fantastiska landskapet med stora alvaret, havet och vidderna. Solen och vindarnas ö, helt enkelt!
Mor och far hämtade upp i Mörbylånga och det blev en dag helt ensam med paranteserna. Inte illa ibland. Dagen efter ramlade släktingarna in. Det var mostrar och deras makar och morbröder med fru. Hela huset blev totalpacat. När syskonen med barn och pojkvänner också kom på plats, fanns knappt en centimeter över att stå på. Men det blev faktiskt bättre än jag trott. Vår släkt är inte kända för att träffa varandra överdrivet ofta. Det räcker med att veta... tja... att vi är... hmmm...släkt! Men nu när en av mostrarna med man kom hela långa vägen från Madrid, fanns inget annat val än att trycka i hop oss på liten yta för att umgås.

Det blev stora Ölandsrundan med Eketorps borg, Långe Jan (som för övrigt är Sveriges längsta fyr. Och det är inte fy skam!) Borgholm samt en tur till fastlandet.

Vi syskon slank iväg för en äkta syskondag tillsammans. Kollade i affärer, åt grekiskt och betedde oss allmänt. David blev som halvtokig när han fick höra att Burger King öppnat vid Ikea. Just som han flyttat från Kalmar öppnade stället där. "Äh", tänkte han. "Halmstad har också BK". Hahaha... Ibland är ödet ironiskt, eller hur man säger. Ungefär samma dag som Davids flyttkartonger landade i nyra lyan, stängde BK igen sina portar. Nu, som sagt, kände han ett inre tvång att käka så mycket han bara kom åt i Kalmar. Såg väligt roligt ut, om inte annat!!

Kom på att jag har en hur cool moster som helst! Det var syskonen Petersson rörade överrens om. Hon får helt enkelt komma över till Hufudstaden någon gång. Eller så sticker man ner till Malmö själv. Ty så säger lagen; har man någon släkting i sin närhet som man tycker om ska man träffas. Inte svårare än så!

Veckan blev bra, riktigt bra! Släkten är inte så tokig ibland, i allafall inte när man tillslut bestämmer sig för att träffas.