.

För att understryka det hela; jag är ingen friluftsfantast. Inte någonstans! (skönt, då var det sagt) Då börjar jag: I fredags kom två kompisar till en kompis till stora stan. Eftersom allra käraste syster och jag huserar i en gul villa, kändes det nästan som en självklarhet att de skulle bo hos oss. Jag drog in luftmadrassen på mitt rum. Inne i systers rum städades bäddsoffan (kan berätta att det lindrigt behövdes) och bäddades. Klart!

Efter ett kort besök på Outleten i Barkarby (Jag slank in till Fornarina och märkte att jag har gått ner en jeans-storlek. Hurra!) åkte vi till Dalarö. Fint utflyktsmål förvisso, men där finns även en kajakuthyrning. Oh, tjena tänker du säker nu. Ruth är en smärre katastrof i kanot. Jopps, det stämmer fint det. Men vad är man för kvinna om man inte tar tjuren vid hornen och utmanar den där avlånga besten? (Just det. Inte så vidare värst mycket.) Plask i vattnet och iväg. Första stunden var det ganska ostabilt med att ta sig framåt och hålla rätt tyngdpunkt. Men därefter gled jag som om jag inte gjort annat. Till hjälp fanns pedaler som hjälpte till att svänga styrbord och barbord. Smart!

Vindstilla. Strålande sol. Fiskmåsar. Smattrande från ett fåtal motorbåtar (första turen för året, månne?) Vi tog oss förbi första udden, gick på rätt sida om prickarna. Så klart, man är väl kustskeppare och har koll på sjömanvett?! Rakt faröver tornade en borg upp sig. Stoffe som var snabbast med paddeln kollade läget. Fritt fram. Drog oss upp på stranden och spanade in den lilla ön. Samme delade frikostigt med sig av en kexchoklad. Jag blötte ner hela mig när kapellet (den där kjolliknande plastgrejen som man trär runt midjan och fäster runt sittbrunnen) visade sig vara full med vatten. "Man kan faktiskt tömma den innan," påstod grabbarna grus. Jag riktade uppmärksamheten mot borgen istället. Den var visst från 1600-talet och en rest från rysskräcken. Stenfästningen var tänkt att försvara Stockholm från angrepp. Mäkta intressant.

Efter tre timmar och extremt uttröttade muskler i hela överkroppen var det dags att vända mot hemmahamnen. Gigantiska hus och söta sommarstugor (som med all säkerhet kommer tjäna storkovan nu när fastighetsskatten sänks) passerades. Då kom en sju miljoners motorbåt farandes i åtta knop. (snabbare än så var inte tillåtet, stod det på ett sjömärke) Stoffe, kajakmästaren, ville ha lite mer action. Han tog tag i sidorna och vaggade fram och tillbaka i svallvågorna. Flippar man för mycket åt ena sidan tippar det över. Enkel fysik. Det guturala ljudet bekräftade vad vi redan visste; 4, 5 grader i vattnet är kallt! Samme kom till undsättning, med en stil som mest påminde om Mitch i Baywatch. Stoffe var halvt genomfrusen när han nådde land. Huttrade och skakade. (synd att man inte hade en smoothie i närheten. Eller maracas.)
Tio minuter senare var vi i alla fall i land igen. Lite tröttare, lite hungrigare men mycket gladare! Nån som hänger med på kajakutfärd i sommar?