Blodsuppdrag
Jag var uppe helt sjukt sent igår kväll. Egentligen var det inte meningen alls, visste om att jag borde sova. Men vad gör man inte när boken är alldeles för spännade? Det straffade sig när jag skulle upp i morse. Kändes som om hela sängen var ett kardborrband och jag det där fluffiga. Var som dömt att misslyckas att bara försöka ta sig upp. Efter ett antal snoozningar och grymtanden från min sida, tvingade jag benen över sängkanten. Svårare än så var det inte. Lustigt att när man väl bara satt sig upp, är det värsta över.
En skön promenad till pendeln och sedan från Stockholms södra till kontoret. Det tar ungefär 25 minuter tillsammans och jag känner mig... ja.... hurtig. Kanske vore det bättre om jag tog en joggingrunda innan frukost. Men då kommer det där med att ta sig upp ur sängen igen. Jag är helt enkelt ingen morgonmänniska!
Pysslade klart det sista med tidningen. Är väldigt spänd på vad alla kommer säga! Det har blivit en hel del förändringar - som jag tycker är absolut nödvändiga! Men kvinna i övre medelålderna uttryckte ;Åh, vad synd. Jag som tyckte om Patriks tidning så mycket. Så kan du inget om journaistik heller, tant lilla morrade jag ilsket. Inombords alltså! Utåt sa jag något i stil med att det ska nog bli bra, hoppas att du gillar min version med. Visst är det så att tidningen är till för läsarna, men jag kan inte tåla när de nöjer sig med saxat material och dåligt skrivna texter. Bara för att de är gulliga.. Fnys...
Jag träffade Syster Yster vid Västermalmsgallerian. Hon höll tre linnen i handen och sa i ett och samma andetag att hon även var på jakt efter en snygg tröja samt en mössa. Det har blivit en fashionista av henne. Fashionista! Det måste vara ett resultat från alla dessa modetidningar vi släpar hem. Känns nästan som om magasinen har invaderat oss totalt. Klart att man påverkas. (Attans att hon tjänar mer än mig.) Men vi bästämde för att ta en riktig tvillingdag på stan denna lördag. Ska kolla in Tjallamalla där en kompis till oss designar kläder.
Efter att ha övertalat Syster Yster att lägga tillbaka kläderna på hyllorna, gick vi ut på uppdrag. Bloduppdrag. Vi vill bägge bli blodgivare och precis bredvid finns Kungstappen. Vi traskade in, fyllde i papper och formulär. Efter att ha bläddrat i Tara (men hallå...) kom en sköterska och pratade lite. Hon tog tre rör blod. Trodde det skulle göra ont, men kändes knappt något.
Syster Yster skulle träffa mannen i hennes liv, åkte hem själv. Men hade sällskap av ipod, gillar honom extremt mycket!
Då ringde mobilen och det var sköterskan från Kungstappen. Hon hade ringt läkaren efter jag hade gått, som i sin tur sa att jag inte borde bli blodgivare. Min astma är för allvarlig och jag kan bli riktigt dålig efter att ha tappats på blod. Men om jag mår bättre och kan dra mner på medicinen är jag välkommen. "Prioritera din egen hälsa", sa hon. "Det viktigaste är att du mår bra och orkar med din vardag. Du får ge tills du är 70 år, tiden finns även om du inte kan ge nu." Surt. Blev riktigt besviken faktiskt. Jag vill ge blod. Så trodde man att man skulle göra en insats för mäsnligheten. Rackans också.
En skön promenad till pendeln och sedan från Stockholms södra till kontoret. Det tar ungefär 25 minuter tillsammans och jag känner mig... ja.... hurtig. Kanske vore det bättre om jag tog en joggingrunda innan frukost. Men då kommer det där med att ta sig upp ur sängen igen. Jag är helt enkelt ingen morgonmänniska!
Pysslade klart det sista med tidningen. Är väldigt spänd på vad alla kommer säga! Det har blivit en hel del förändringar - som jag tycker är absolut nödvändiga! Men kvinna i övre medelålderna uttryckte ;Åh, vad synd. Jag som tyckte om Patriks tidning så mycket. Så kan du inget om journaistik heller, tant lilla morrade jag ilsket. Inombords alltså! Utåt sa jag något i stil med att det ska nog bli bra, hoppas att du gillar min version med. Visst är det så att tidningen är till för läsarna, men jag kan inte tåla när de nöjer sig med saxat material och dåligt skrivna texter. Bara för att de är gulliga.. Fnys...
Jag träffade Syster Yster vid Västermalmsgallerian. Hon höll tre linnen i handen och sa i ett och samma andetag att hon även var på jakt efter en snygg tröja samt en mössa. Det har blivit en fashionista av henne. Fashionista! Det måste vara ett resultat från alla dessa modetidningar vi släpar hem. Känns nästan som om magasinen har invaderat oss totalt. Klart att man påverkas. (Attans att hon tjänar mer än mig.) Men vi bästämde för att ta en riktig tvillingdag på stan denna lördag. Ska kolla in Tjallamalla där en kompis till oss designar kläder.
Efter att ha övertalat Syster Yster att lägga tillbaka kläderna på hyllorna, gick vi ut på uppdrag. Bloduppdrag. Vi vill bägge bli blodgivare och precis bredvid finns Kungstappen. Vi traskade in, fyllde i papper och formulär. Efter att ha bläddrat i Tara (men hallå...) kom en sköterska och pratade lite. Hon tog tre rör blod. Trodde det skulle göra ont, men kändes knappt något.
Syster Yster skulle träffa mannen i hennes liv, åkte hem själv. Men hade sällskap av ipod, gillar honom extremt mycket!
Då ringde mobilen och det var sköterskan från Kungstappen. Hon hade ringt läkaren efter jag hade gått, som i sin tur sa att jag inte borde bli blodgivare. Min astma är för allvarlig och jag kan bli riktigt dålig efter att ha tappats på blod. Men om jag mår bättre och kan dra mner på medicinen är jag välkommen. "Prioritera din egen hälsa", sa hon. "Det viktigaste är att du mår bra och orkar med din vardag. Du får ge tills du är 70 år, tiden finns även om du inte kan ge nu." Surt. Blev riktigt besviken faktiskt. Jag vill ge blod. Så trodde man att man skulle göra en insats för mäsnligheten. Rackans också.
Kommentarer
Trackback